Dr. Giggles

Dr. Giggles
(USA 1992)
Regi: Manny Coto
Manus: Manny Coto och Graeme Whifler
Medverkande: Larry Drake,  Holly Marie Combs, Cliff De Young mfl
Imdb: http://www.imdb.com/title/tt0104139/

Handling:

Dr. Evan Randell (Drake) är inte den vanliga husläkaren precis. Efter en permission som han själv beviljade från ett mentalsjukhus, (läs: rymde) kommer den gode doktorn hem till sin hemstad Moorehigh där innevånarna stenade hans far till döds för många år sedan. Hans mor fick en hjärtsjukdom och hans far försökte hjälpa henne genom att mörda innevånare och ta deras hjärtan. 
Tillbaka till nutiden: Jennifer är en ung kvinna som drabbats av en hjärtsjukdom som måste opereras. Hennes mor dog nyligen av en rutinoperation och Jennifer är rädd. Saken blir inte bättre att hennes far, Tom, skaffat en ny fru, mycket yngre än han själv som Jennifer hatat som pesten. När hennes pojkvän dessutom strular runt med skolans madrass blir hon väldigt ledsen. Vilken tur att stan har en ny läkare, eller?

Blod/slask:

Blodig slasher från början av nittiotalet. Den gode doktorn har mer än plåster i sin läkarväska. Vässade termometrar, fyra decimeter långa nålar, en egentillverkad fettsug och en väldigt vass skallsåg är några av prylarna han har i väskan. Filmen är inte väldigt grafisk. Man ser ofta hur han höjer vapnet och hugger till off screen och lite blod stänker till i hans ansikte. Så var det ofta under det sena åttiotalet, tidiga nittiotalet. Men det finns även grafiskt våld. Snygga make up effekter av K.N.B fx group. 

Naket/sex:

Räknas nakna fötter? Trodde väl inte det... Okej då. Det finns ett lik som är naket, men det har inget med sex att göra.

Omdöme:

Jag såg den här filmen när den kom på VHS i början av nittiotalet. Jag kommer inte ihåg om den var klippt eller inte. Men jag kommer ihåg att jag gillade den. När jag sedan för några år sedan hittade den i en box med fyra skräckfilmer beställde jag den. Jag vet inte om boxen eller filmen är släppt i Europa då jag köpte den direkt från USA på en reg. 1 disc.
Var då filmen lika bra nu som när jag var sexton? Nja, inte riktigt. Men den är rätt underhållande och läkarens repliker består enbart av one liners. Kul i början, tjatigt i längden. Det är mer en komedi än en skräckfilm tycker jag, fast det blir spännande mot slutet.
Jag kom att tänka på filmen efter att ha sett Darkman 2 i går och Larry Drake uppenbarades på skärmen. 
Jag föredrar slasherfilmer från tidigt åttiotal medan manusförfattarna fortfarande hade nya sätt att ta död på folk. Sedan blev det mest tjatiga upprepanden. Men denna film har faktiskt lite nya sätt. Mycket tack vare mordredskapen. I grund och botten en rätt underhållande slasher.

Betyg: 6 skalpeller/10